Under de senaste femton åren har vi kunnat lära oss ett par saker om festivaler. De är på alla sätt och vis alltid aktuella. Vattenfestivalen var bara ett exempel på hur en festival kunde vara så omtyckt och samtidigt så hatad. Den var sin egen uppgång och fall. Varje vattenfestival avslutades alltid med en lika gammal som förlegad hyllning till sig själv – fyrverkerierna. De kunde ses som festivalens bombastiska skryt eller som en symbol för den excess festivalen stod för.
Samma öde har mött andra festivaler. I år efter år ökar populariteten hos festivalerna. Tills arrangörernas egna förväntningar av sig själva blev högre än publiken och leveransen skruvades upp. Festivalbesökare har fått högre kvalité på bekostnad av arrangörernas ekonomiska överbelastning. Vad som gör att festivaler dör eller överlever är svårt att avgöra. Men en tendens har man kunnat utröna i striden om festivalbesökarnas gunst. Delningstjänster på internet och endagsfestivaler är två viktiga ingredienser i den nya soppan.
Den nya arenafestivalen
I och med att den delade – så kallade gratismusiken – blivit så stor de senaste åren har man kunnat se en ökning av spelningar och turnerande band världen över. Detta har gjort att fansen kanske nöjer sig med en spelning av sin favoritartist utan att behöva bo i ett smutsigt tält. Det senaste faktumet har också lockat många mer kräsna musikälskare till arenorna än förr. Blekning av tänder och partykläder är den nya världsordningen för den som ska gå på konsert idag.
Detta har också givit en stor ökning och tillströmning till endagsfestivalerna. De står också för en renare, billigare och mer kvalitativ festivalupplevelse än tältfestivalerna. Frihetskänslan ökar drastiskt när man inte behöver övernatta på festivalområdet eller kan bo hos en vän i staden.
